Elfin Saddle

Emi Honda och Jordan McKenzie föddes på var sin sida om Stilla havet, hon i Japan och han i Kanada. Deras vägar korsades i Vancouver där båda var verksamma som konstnärer, och snart inledde de en serie samarbeten i form av installationer: egendomliga miniatyrlandskap som vittnar om ett djupt intresse för naturens material och strukturer (bandnamnet kommer från en sporsäcksvamp).

Båda skrev sedan länge musik och snart började de spela som gatumusiker. Duon flyttade till Montreal och började på allvar satsa på musiken. Låtarna verkade växa fram lika organiskt som deras konstinstallationer: organiska, träiga ljud lektes fram ur dragspel, banjo, ukulele och ett litet trumset med en mängd små klockor och cymbaler. Både Honda och McKenzie är skickliga multiinstrumentalister och byter obehindrat från ett instrument till nästa mitt i en låt. Elfin Saddle kan beskrivas som experimentell, akustisk folkmusik med inslag av tysk umpa-rytm, östeuropeiska melodier, klezmer och japansk musik. Det är märkligt, vackert och ibland spökigt. Melodierna kan stundtals vara nästan barnsligt enkla, men de växer fram ur en svaveldoftande, dragspelsmättad mylla som för tankarna till artister som Neutral Milk Hotel eller kanske Tom Waits. Emi Honda ser liten ut där hon sitter på scen bland alla instrument hon spelar, men hon sjunger (på japanska och engelska) med grymt tryck och tonsäkerhet. Live spelar de med en inlånad tredje medlem på kontrabas. Elfin Saddle har spelat in två album hittills, det senaste heter Devastates och kom i mars i år på bolaget Constellation. Duon har också uppmärksammats för sin film ”Wurld”, som är baserad på en oerhört detaljerad installation de byggde i sin bakgård.