Jagwa Music

 På sitt debutalbum ”Bongo Hotheads” (släpps april 2012 på Crammed Discs, som även ger ut Konono No 1 och Staff Benda Bilili) spelar Jagwa Music från Tanzania en hypnotisk dansmusik som domineras av distade keyboardslingor och hemmagjorda slagverksinstrument. Det kan beskrivas som en sorts akustisk rave-adrenalinrush från början till slut. Fastän gruppen existerat sedan 1992 har deras inspelningar länge bara funnits tillgängliga på kassetter som cirkulerar på gatumarknader i hemstaden Dar es Salaam. Jagwa Music sjunger och pratar i första hand swahili, och intervjuer på andra språk är sällsynta. Clandestino skickade några frågor till bandets båda ledare Abdalla Gora and Abdul Jolijo.

Berätta om Jagwa Music: hur och när började det?

– Jagwa bildades 1992 när en annan grupp splittrades. Där hade vi spelat chakacha-musik, med Jagwa fick vi tag på några små Casio-keyboards som utgjorde och fortfarande utgör kärnan i det vi kallar mchiriku-stilen.

Var spelas den här musiken, av och för vem? Beskriv sammanhangen som Jagwa Music uppträder i.

– Mchiriku spelas vid familjehögtider som till exempel bröllop eller initieringsriter för unga pojkar. Det brukar äga rum på verandan eller i trädgården hemma hos familjen. Vi använder megafoner som riktas ut mot gatan för att folk i området ska veta att det är fest. Uppträdandet börjar lite lugnt på eftermiddagen och själva huvuddelen är mellan solnedgången och den sista muslimska bönen på kvällen. I Dar es Salaam förbjuder lagen levande musik efter halv nio på kvällen, men ute i provinsen kan musiken fortsätta till gryningen. Det är musik för dans och fest och det händer ju att folk tar sig ett glas eller röker något.

Hur har musiken utvecklats? Var tar ni inspiration ifrån?

– Soundet och hela den arsenal av slagverk som används kommer från Zaramo-kulturen. Det är den största etniska gruppen i Dar es Salaam-området. Den här musiken har blivit hårdare med tiden, och vår trummis Mazinge har nyligen lagt till två extra bastrummor för ett tyngre sound. Det spruckna keyboard-ljudet beror på att vi använder megafoner. Sångaren Jackie säger att han inspireras av både lokala dansorkestrar och taarab-sångare. Keyboardisten Daliki uppger den kongolesiske gitarristen Dally Kimoko som sin stora förebild.

Länge spreds er musik bara på kassetter. Spelas den också på radio, eller är den mera ”underground”?

– Jagwa har släppt 15 kassetter. Musiken spelas inte på radion – där spelas mestadels hiphop och något som kallas Bongo Flava. Men den stil som Jagwa spelar är populär bland folk på gatan.

Vad handlar texterna om?

– Vi sjunger om livet i Dar es Salaam, sådant som vanligt folk upplever. Problem med droger eller alkohol, livets mörka sida. Budskapet i en av låtarna är ”Du kan leva var som helst i denna värld om du verkligen anstränger dig och skaffar dig lite perspektiv”. Vi är ju unga, så allt är inte så där allvarligt heller. Vi gillar att festa och det är vad mchiriku handlar om i slutändan. Folk gillar budskapet i låtarna men de vill också dansa och glömma de problem som de förmodligen står inför imorgon.