The Peter Ekwiri Case Museum

För drygt tio år sedan, i februari 2003, träffade jag Peter Ekwiri (född 1973) i Ghanas huvudstad Accra. Han befann sig då i ett prekärt tillstånd i James Fort Prison, ett före detta slavfort som används som fängelse, där han suttit häktad i tre år utan rättegång.

Svenska migrationsmyndigheter hade dumpat honom i Ghana åtta år tidigare (1995) trots att han hade flytt till Sverige i december 1993 från oroligheter södra Sudan och norra Uganda.

Genom att förse den svenske konsuln, Amarkai Amarteifio, med pengar hade två svenska poliser tagit med Peter Ekwiri till Ghana eftersom man inte trodde på hans berättelse om att han flytt till Sverige från Sudan.

Migrationsverket hade då anlitat företaget Equator som gjorde anspråk på att kunna avslöja papperslösa flyktingars nationalitet genom språkanalys. Man kom på så vis fram till slutsatsen att Peter Ekwiri var från Ghana (hans egna uppgifter om att hans far var från Sudan och mor från Uganda förkastade man som lögner).

Det finns nu inga tvivel om att Migrationsverket hade gjort fel i sin bedöming. Redan när man genomförde ”repatrieringen” skrev i själva verket polisen under ett dokument som innebar löften om att man skulle flyga tillbaka Peter Ekwiri till Sverige ifall det visade sig att man begått ett misstag i att skicka honom till Ghana.

Detta skedde aldrig. Istället sattes han i polishäkte och torterades genom att bindas fast vid en påle utomhus då han klagade över sin situation. I James Fort Prison, tio år senare, lovade Peter Ekwiri mig att han en dag skulle komma tillbaka till Sverige för att ställa de ansvariga myndigheterna till svars för varför de utsatt honom för dumpningen. En sista hälsning från fängelset som han skickade till svenska myndigheter var följande:

— Jag försäkrar mina fiender att jag kommer tillbaka, och jag kommer tillbaka med kraft för att fråga dem varför de gjorde detta mot mig. Jag är fortfarande stark och jag kommer bli starkare. Jag vet att jag kommer att segra och jag kommer direkt till dem för att be om svar på frågan varför de var tvungna att förstöra alla dessa år för mig.

En tid efter att jag var där släpptes Peter Ekwiri från James Fort Prison och friades från anklagelser. Hur osannolikt det än verkar lyckades Peter Ekwiri återvända till Sverige ombord på ett lastskepp i september 2009.

Peter Ekwiri sökte då återigen asyl och bosatte sig i Stockholm. Senare har han krävt staten på skadestånd för de kränkningar och skador svenska staten vållat honom. Skadeståndet nekades.

Migrationsöverdomstolen tycks inte ta några som helst hänsyn till särskilt ömmande omständigheter. Än mindre tar man ansvar för de människorättvidriga brott som man gjort sig skyldig till i det förfluna.

Under denna pågående process ha Migrationsverket systematisk försökt tysta Peter Ekwiri, som många gånger figurerat i svenska medier, och man vill nu återigen bli av med honom. Som en handläggare vid namn Jaquline Bado uttryckte saken i samtal med Peter Ekwiri: ”Jag bryr mig inte hur du lämnar landet eller vart du tar vägen men jag vill bara att du lämnar svensk mark.”

Idag står Peter Ekwiri alltså återigen inför hotet att dumpas i Afrika sans papier. I The Peter Ekwiri Case Museum har vi samlat dokument i fallet Peter Ekwiri som sträcker sig över ett två decennium av hans möte med de svenska migrationsmyndigheterna.

Aleksander Motturi, Clandestino Institut

Produktion: My Larsson, Fanny Spång, Elisabeth Creutz. Särskilt tack till: Maria Lyth, Kristina Wejstål, Sten de Geer, Andreas Rocksén, Erik Sandberg (Laika), Sara Nelson Westin, Simon Morris, Göran Dahlberg, Nils Olsson, Ulf Karl Olov Nilsson, Cecilia Parsberg, Glänta, Mija Renström, Cecilia Parsberg, Damien Priest.