Clandestino Festival sommarupplaga 8 juni Stora Teatern

En tysk techno-puritan möter ett gäng av Senegals tightaste slagverkare. Kan resultatet bli något annat än ett rytmiskt maskineri?

Mark Ernestus, känd bland annat från den gravt minimalistiska dub- och technoduon/skivetiketten Basic Channel, har på senare år gjort remixer av afrobeatartisten Tony Allen och av den kongolesiska gruppen Konono No 1. Han låg också bakom en samlingsskiva med Shangaan Electro (se under Clandestino Botnik). 2011 åkte Ernestus till Senegal på jakt efter inspelningar av lokal popmusik att sampla och blev akut förälskad i musikstilen Mbalax.

Mbalax-musiken utvecklades i slutet av sjuttiotalet av artister som The Star Band vars sångare Youssou N’Dour senare skulle bli en av kontinentens största popstjärnor. Det är urban dansmusik som känns igen på de smattrande och snortighta sabar- och bugarabu-trummorna som matar ut en konstant ström av polyrytmiska trettioandradelsnoter och trioler. I mbalaxreceptet ingår också ungefär lika delar västerländsk rock, blues och jazz toppat med fransk varietémusik, karibisk dansmusik och syntmarimba-riff i uppskruvat tempo.

Techno-gurun Ernestus resa resulterade i betydligt mer än bara shopping av obskyra skivor. I anrika Dakar Studio spelade han in med ett tjugotal av Senegals bästa musiker: en grupp sabar-trummisar från Kaolack under ledning av Bakane Seck, sångerskan Mbene Diatta Seck, flera gästmusiker och vokalister varav flera från Youssou N’Dours grupp. Summan av kardemumman är en tung och skitig, uråldrig och futuristisk dansmusik. Det är nerbantat – och ibland dekonstruerat – till en sorts dub-versioner. Samarbetet finns utgivet på skiva av bolaget Honest Jon’s, men så explosiv musikalisk fusion som denna bör naturligtvis upplevas på scen med stort band, dansare och Ernestus själv bakom mixerbordet.