Clandestino Botnik 27 juli Bottna

“Fantastiskt, det bästa jag hört på länge. Det är så här musik borde låta”. Karin Dreijer (The Knife)

Fråga: Vad blippbloppar som ett 8-bitars dataspel, har på sig orangea peruker och dansar i över 180 bpm? Svar: Shangaan Electro. Namnet på både en musikstil och en grupp från Johannesburg.

Syntetiska marimbafigurer. Soulig sång över ett rutnät av besinningslöst uppskruvade, elektroniska beats. Det låter som om Super Mario ätit extra många svampar, krupit ner i ett av de där gröna rören och kommit ut i en sydafrikansk kåkstad: En humoristisk, megaartificiell dansmusik med massor av skadliga färgämnen och gott om call and responsesång. Och på samma gång hyperlokal: gjord av och för Shangaan-folket som bor kring Johannesburg och Limpopo, en av de mest marginaliserade folkgrupperna i Sydafrika.

I Soweto finns själva epicentret för rörelsen: producenten Richard ”Hunden” Mthethwa. I ett litet rum bredvid sitt kök finns studion där han skriver, spelar, producerar och organiserar en musikrörelse. “Och jag kopierar kassetterna själv och silk screen-trycker till och med omslagen”, skriver han på sin hemsida.

Den obskyra musikscenen spred sig plötsligt som ett virus runt 2010 tack vare några videor som Mthethwa gjort. Wills Glasspiegel på Afropop Worldwide hittade dem på nätet en sen kväll i sitt hem i Brooklyn. Han blev besatt av idén om att släppa en samlingskiva och flög till Johannesburg och träffade Mthethwa. Skivbolaget Honest Jon’s gav sedan ut samlingen Shangaan Electro, som följs upp i år av remixsamlingen Shangaan Shake. Den lokala underdogmusiken hade i ett nafs hamnat precis rätt i ett nyväckt globalt intresse för afrikansk elektronisk pop.

Live består Shangaan Electro av Hunden själv – Richard Mthethwa – på sång och keyboards, gruppen Tshetsha Boys som uppträder i clownmasker, sångarna Tiyiselani och Nkata Mawewe och ett antal osannolikt snabba dansare.