CLANDESTINO FESTIVAL

Turnerandets platser är bestämt av allt annat än musikindustrins agenter för Englands drottningar Reines D’Angleterre som består av él-g, Jo Tanz och undergroundlegenden Ghédalia Tazartes (f 1947). De är följaktligen svåra att få tag på. Själva fick vi skicka inbjudan i ett frankerat brev till Ghédalia Tazartes postadress i den parisiska stadsdelen Bastiljen (han har varken email eller svarar på sin mobil). Svaret kom några månader senare genom de yngre kollegorna. Även om konstellation bildades för mindre än ett år sedan är det del av en autentisk noisekult. I en säregen och bildstark intervju i musikmagasinet The Wire berättar sångaren, poeten och mystikern Ghédalia Tazartes om sin musikkarriär som började efter fabriksarbetet under 68-rörelsen i Paris. Han lärde sig sjunga i skogsparken Bois de Vincennes dit han ofta tog sin tillflykt som barn. Han uppfann ett eget språk eftersom hans föräldrar talade på ett språk som han själv inte förstod och för att kunna sjunga någonting annat än la, la, la. Han experimenterade med olika konstformer och instrument i sitt skapande innan han fann rösten som uttrycksmedel. Ghédalia Tazartes var noise före begreppet noise spreds i musikvärlden. Men det är också finstämt, lekfullt och myllrande vackert. I själva verket experimenterar Tazartes med den mongoliska strupsångstekniken lika mycket som han inspirerats av Michel Chion, Sex Pistols och Beethoven vars Månskenssonat var det verk som han, genom sin far som överlevt Auschwitz, fick honom att intressera sig för musik överhuvudtaget. Det är svårt att sammanfatta de åtta album som utkommit efter debuten Diasporas som släpptes på Cobalt 1977. I Wireintervjun säger han att han alltid sett sig som en popartist även om han inte är på TV eller radio och på YouTube beskriver han musiken som klassisk snarare än avantgarde. Avantgard står de andra för. Han syftar på de båda casioimprovisatörerna él-g och Jo Tanz som ligger bakom uppmärksammade projekt som Placenta Popeye, Tanzprocesz och KRAAK. Det är kombinationen av deras noiceavantgarde och Ghedalia Tazartes musikaliska shamanism som gör Reines d’Angleterre till en något alldeles unik initationsrit på Clandestino.