månadsarkiv: november 2019

Lula Pena

Hon har hyllats av storheter som Caetano Veloso, och vissa beskriver hennes röst som en kvinnlig version av av Leonard Cohen eller Tom Waits. Fransk chanson, bossanova och grekisk folkmusik hörs som färgningar i Lula Penas musik, men i grunden finns den portugisiska fadon: Sånger om saknad och längtan, som en gång sjöngs av sjömän långt borta i det portugisiska imperiets utkanter. Fado handlar om att vara i rörelse och har alltid varit en musikstil i förändring. I Lula Penas finkänsliga tolkningar delar den rum med medeltida trubadurer, surrealistisk poesi och soundtracket från The Twilight Zone. På senaste albumet Archivo Pittoresco tonsätter hon dikter av Manos Hadjidakis, Violeta Parra med flera. Med djup röst och originellt gitarrspel (lika mycket trummande på lådan som knäppande på strängarna ibland) skapar Lula Pena en helt egen stil, både lågmäld och intensiv. Hon har själv kallat det musikalisk akupunktur: Det handlar inte så mycket om berättelser som att trycka på vissa känsliga punkter hos publiken.

Lula Pena

Hon har hyllats av storheter som Caetano Veloso, och vissa beskriver hennes röst som en kvinnlig version av av Leonard Cohen eller Tom Waits. Fransk chanson, bossanova och grekisk folkmusik hörs som färgningar i Lula Penas musik, men i grunden finns den portugisiska fadon: Sånger om saknad och längtan, som en gång sjöngs av sjömän långt borta i det portugisiska imperiets utkanter. Fado handlar om att vara i rörelse och har alltid varit en musikstil i förändring. I Lula Penas finkänsliga tolkningar delar den rum med medeltida trubadurer, surrealistisk poesi och soundtracket från The Twilight Zone. På senaste albumet Archivo Pittoresco tonsätter hon dikter av Manos Hadjidakis, Violeta Parra med flera. Med djup röst och originellt gitarrspel (lika mycket trummande på lådan som knäppande på strängarna ibland) skapar Lula Pena en helt egen stil, både lågmäld och intensiv. Hon har själv kallat det musikalisk akupunktur: Det handlar inte så mycket om berättelser som att trycka på vissa känsliga punkter hos publiken.

Lula Pena

Hon har hyllats av storheter som Caetano Veloso, och vissa beskriver hennes röst som en kvinnlig version av av Leonard Cohen eller Tom Waits. Fransk chanson, bossanova och grekisk folkmusik hörs som färgningar i Lula Penas musik, men i grunden finns den portugisiska fadon: Sånger om saknad och längtan, som en gång sjöngs av sjömän långt borta i det portugisiska imperiets utkanter. Fado handlar om att vara i rörelse och har alltid varit en musikstil i förändring. I Lula Penas finkänsliga tolkningar delar den rum med medeltida trubadurer, surrealistisk poesi och soundtracket från The Twilight Zone. På senaste albumet Archivo Pittoresco tonsätter hon dikter av Manos Hadjidakis, Violeta Parra med flera. Med djup röst och originellt gitarrspel (lika mycket trummande på lådan som knäppande på strängarna ibland) skapar Lula Pena en helt egen stil, både lågmäld och intensiv. Hon har själv kallat det musikalisk akupunktur: Det handlar inte så mycket om berättelser som att trycka på vissa känsliga punkter hos publiken. Biljetter.

SARA PARKMAN – ÅRETS CO-CURATOR

Sara Parkman blir ny curator för Clandestino Festival 4-7 juni 2020
Inför den 18:e upplagan av Clandestino Festival som äger rum i Göteborg 4-7 juni 2020 har Sara Parkman anlitats som årets co-curator. Hon tar därmed över stafettpinnen som innehafts av artister som José Gonzáléz, Wildbirds & Peacedrums, El Perro del Mar, Mariam The Believer de senaste åren. Tillsammans med författaren Aleksander Motturi, som grundat festivalen, och det övriga teamet kommer hon att välja ut och presentera ett urval artister som uppträder på festivalen i sommar. Först ut bland festivalbokningar är Faka från Sydafrika. 

CITAT AV PARKMAN

Årets upplaga flyttar in på Folkteaterns stora scen i Göteborg som blir festivalens huvudsäte. Bland övriga scener finns Oceanen och Hagakyrkan i Göteborg. 

Dessutom utvidgas det samarbete som Clandestino Festival inledde med Fasching i Stockholm i fjol. Ett program med några av festivalens guldkorn från förr och nu presenteras över den fyra dagar långa festivalhelgen. Detta innebär att det är möjligt för Stockholmspubliken att få del av världsnamn som bokats till Clandestino i juni. 

Utöver själva festivalen arrangerar Clandestino en unik serie konserter under våren med underjordiska världsstjärnor som Nahawa Doumbia + Goat (12 feb), Lula Pena (25 mars) och Alex Zhang Huntai (1 april). Dessutom medverkar Vanligt Folk och Siri Karlsson (tbc) som båda är aktuella med nya album.  Festivalpass och övriga biljetter släpps 17 december via festivalens nya hemsida.

Lula Pena – nytt datum

Hon har hyllats av storheter som Caetano Veloso, och vissa beskriver hennes röst som en kvinnlig version av av Leonard Cohen eller Tom Waits. Fransk chanson, bossanova och grekisk folkmusik hörs som färgningar i Lula Penas musik, men i grunden finns den portugisiska fadon: Sånger om saknad och längtan, som en gång sjöngs av sjömän långt borta i det portugisiska imperiets utkanter. Fado handlar om att vara i rörelse och har alltid varit en musikstil i förändring. I Lula Penas finkänsliga tolkningar delar den rum med medeltida trubadurer, surrealistisk poesi och soundtracket från The Twilight Zone. På senaste albumet Archivo Pittoresco tonsätter hon dikter av Manos Hadjidakis, Violeta Parra med flera. Med djup röst och originellt gitarrspel (lika mycket trummande på lådan som knäppande på strängarna ibland) skapar Lula Pena en helt egen stil, både lågmäld och intensiv. Hon har själv kallat det musikalisk akupunktur: Det handlar inte så mycket om berättelser som att trycka på vissa känsliga punkter hos publiken. Biljetter.

Nahawa Doumbia

Hon kommer från Wassoulou, en del av Mali som är känd för sina många framstående kvinnliga artister och för sin melodiska dansmusik. Hennes kraftfulla sångröst upptäcktes av tjänstemän från Malis kulturministerium som bjöd in Nahawa Doumbia att sjunga i en stor tävling för unga talanger – som hon vann. Det blev början på en internationell karriär som nu är på väg att sträcka sig in i sitt femte årtionde. Hennes man, gitarristen Ngou Bagayoko, har ständigt funnits vid hennes sida. De har delat scenen med storheter som Manu Dibango, Toure Kunda och Miriam Makeba. Nahawa Doumbias texter kritiserar polygami och värnar om kvinnors rättigheter. På 90-talet var hennes sound starkt präglat av mötet med västerländsk pop, och kring millennieskiftet blev det alltmer elektroniskt. På senare år har hon uppmärksammats för sitt samarbete med St. Germaine och för att hennes tidiga inspelningar återutgivits av Awesome Tapes From Africa. Samtidigt har hon sökt sig  tillbaka till den traditionella Wassoulou-tonen där hennes opolerade stämma liksom seglar fram, stiger och sjunker i ett komp av instrument som bala, kamele ngoni, djembe och akustisk gitarr. Biljetter till 12 feb.