Clandestino Botnik 27 juli

De spökiga stämningarna i en David Lynchfilm. Den elektriska striktheten i en Joy Divisionlåt. Syntmattor. Stråkar. Popmelodier och mörker. En låt består mestadels av ljudet från knackningar mot ett gammalt piano, en annan av samplingar från naturen. För att bara nämna några av ingredienserna i Amina Hocines musik. Men bortom allt popkulturellt refererande är Amina en låtskrivare med självklara melodier – om än klädda i en experimentell kostym – och en sångerska med en kusligt vacker röst. Hon har kallat det lofi-ambient och drömpop, men utforskar hela tiden nya format för sin musik. Ibland framträder Amina Hocine med en helt elektronisk trio, ibland med stråkar, vinglas och blås, ibland är det bara hon och ett piano. Hon föddes i Göteborg 1991, dotter till en algerisk far och en svensk mor, den senare klassisk pianist. Med hjälp av en diktafon började Hocine spela in stycken bestående av sång och piano när hon var fjorton. Men eftersom hennes musicerande präglas av ett ständigt testande av nya metoder har hon sedan dess också utvecklat sina färdigheter på många andra instrument såsom viola, dragspel och såg.