JÄRNHALLEN | RINGÖNS KONSTHALL | GÖTEBORG | 9 MAJ 2015

Aleksander Motturis essäfilm Thaumazein premiärvisas på Göteborg International Film Festival. Filmen tar avstamp i ett filosofiskt samtal med Peter Ekwiri vars flyktinghistoria utgjorde startpunkten till Clandestino Festival för drygt tio år sedan.
Varifrån kommer vi? Vad är vi? Vart är vi på väg? När Peter Ekwiri, en av de svarta fläckarna i modern svensk flyktingpolitik, tar sig an Paul Gauguins universella frågor aktiveras en flyktlinje som tar oss från Clandestino Festival i Göteborg på en förunderlig resa. Mot bakgrund av den dokumentära berättelsen om hur svenska migrationsmyndigheter dumpade en sudanesisk-ugandisk flykting i Ghana framträder en papperslös filosof som svävar ovanför det system som försöker offra honom på asylpolitikens altare.
Aleksander Motturi (f 1970 i Göteborg) är författare till en rad essäer, pjäser och romaner (däribland Filosofi vid mörkrets hjärta, Etnotism, Svindlarprästen). I sin debut som filmare förenar han sitt genrenomadiska intresse för litteratur och filosofi med arbetet som konstnärlig ledare för Clandestino Festival.

— Jag har i denna film inte försökt försvara Peter Ekwiris juridiska eller ens mänskliga rättigheter, syftet har inte varit att redogöra för det överstatliga våld som han blivit utsatt för när han dumpades i Ghana av svenska migrationsmyndigheter. Ett flertal dokumentärer och reportage har redan gjorts om maktmissbruk, falska språkanalytiska anspråk och de polisiära oegentligheter som låg bakom deporteringen.

— Trots att det snart gått tjugo år sedan han flydde oroligheter i gränslandet mellan Uganda och Sudan är han fortfarande papperslös. Trots att hans mödosamma kamp är flitigt dokumenterad har han förblivit utan dokument. Men filmen handlar inte om att lyfta fram nya fakta kring detta våld så mycket som den är ett försök att göra rättvisa åt den filosofiska hållning som Peter Ekwiri ger uttryck för. Det är därför begreppet thaumazein (förundran), som hos grekerna är filosofins begynnelse, intar en så central ställning i filmen. Denna form av förundran utgör här rent av en subaltern flyktlinje, ett flyktförsök.