Clandestino Botnik 28 juli Bottna

Griot är namnet på en musiktradition i västafrika som sträcker sig flera hundratals, ja ofta tusentals år bakåt i tiden. En griot är en sorts trubadur med uppdrag att underhålla och på samma gång en berättare och muntlig historiker. I sina sånger rapporterar han om aktuella händelser och om sitt folks historia och legender, berättelser som ofta bara traderas vidare muntligt och som är grundläggande för att bevara den sociala väv som utgör sammhället – inte minst i en tid då uråldriga traditioner och släktband rivs upp som en följd av urbanisering och globalisering.

Kimi Djabaté föddes i Guinea-Bissau där han växte upp i en familj av griot-musiker. Det var ett hem präglat av ekonomisk fattigdom men samtidigt med ett musikaliskt överflöd. Båda hans föräldrar, två bröder och en syster, var redan professionella musiker när Kimi tog sina första toner på balafón (västafrikansk xylofon) vid tre års ålder. Den tidiga starten och stimulerande omgivningen var elementära för vad som snart skulle visa sig vara en ovanlig begåvning och sällsam musikalisk sensibilitet. Han studerade flera olika rytminstrument och stränginstrumentet kora, som skulle bli en ingång till hans mycket speciella gitarrteknik framåt tonåren. Kimi Djabaté blev snabbt en sensation i regionen, samtidigt som hans intresse började sträcka sig bortom de traditionella klangerna från Griot-arvet: olika populära genrer som gumbé, afrobeat och morna blandades med västerländsk jazz och blues. Mer eller mindre avsiktligt prövade sig Kimi Diabaté fram i ett myller av klanger, på jakt efter ett nytt sound som kunde föra vidare den stolta griottraditionen i en tid av geografisk och kulturell diaspora.

1994 turnerade Djabaté i Europa som medlem av en musik- och dansensemble från Guinea-Bissau, och efteråt bestämde han sig för att försöka stanna kvar och bosätta sig i Lissabon. Flytten till Europa visade sig innebära många prövningar och blev enligt Djabaté själv den hittills svåraste tiden i hans liv.

Efter mer än femton år i Portugal är Kimi Djabatés fokus fortfarande på den musik han växte upp med i Guinea-Bissau, ständigt utmanad och förnyad genom nya influenser från den värld och de musiker som omger honom. Djabaté har deltagit i många framgångsrika samarbeten under sina år i Europa, bland andra Mory Kanté, Waldemar Bastos och Netos de Gumbe. Han är aktuell med sitt andra soloalbum ”Karam”, där han liksom en samtida (om än helt akustisk), global griot berättar om Afrika av idag: Om sociala och politiska konflikter, om kampen mot fattigdom, kampen för frihet och för kvinnors rättigheter.