Clandestino Festival vinterupplaga 7 december
Oceanen, Stigbergstorget 8, Göteborg | Öppnar 19.00 | Hela programmet | Biljetter

På sjuttiotalet spelade Hailu Mergia med Walias Band, tillsammans med bland andra ethio-jazzens fader Mulatu Astatke. Det var en grupp i Addis Abebas musikaliska toppskikt. En av deras låtar, den mörkt funkiga instrumentalhiten ”Muziqawi Silt” från1977, har flera årtionden senare nått en ny publik över hela världen genom en av samlingsskivorna i Ethiopiques-serien. Då låten spelades in, i mitten av sjuttiotalet, hade Haile Selassies regering nyligen störtats och allt strängare restriktioner började tillämpas på Etiopiens musikliv. När Walias Band turnerade i USA i början av åttiotalet bestämde sig därför delar av gruppen att stanna kvar och söka sin lycka som musiker i Washington DC. Hailu Mergia började köra taxi samtidigt som han fortsatte skriva och spela musik. Han spelade in i ensamhet, och det växte fram en musik som kombinerade klanger från ungdomens Addis Abeba med modern teknologi. Amhara, Tigrinya och Oromo-melodier svävade lätt över futuristiska rytmlandskap. En trummaskin, ett elpiano och en Yamaha DX7 var hans verktyg, tillsammans med dragspelet – ett instrument som utgjorde en sorts emotionell direktförbindelse med den gamla etiopiska musiken för honom: ”Etiopier har en särskild känsla för dragspelsmusik, det väcker många minnen till liv”.

”Hailu Mergia and his Classical Instrument” blev namnet på en av många kassetter som spelades in hemma i källaren, en samling instrumentala låtar präglade av djup rytmisk sensibilitet och jazzighet på samma gång som den känns unik i hur bortkopplad den är från sina rötter. En musikalisk lägesrapport som skickas över Atlanten, men det kunde lika gärna vara från en ödslig stjärna långt bort i yttre rymden: ”Jag är ensam men jag lever”. Hailu Mergias musik spreds bland de etiopiska minoriteterna i USA medan dess upphovsman fortsatte köra taxi i huvudstaden. Först 2013 nådde ”Hailu Mergia and his Classical Instrument” en bredare publik i samband med att bolaget Awesome Tapes From Africa återutgav albumet som CD, kassett och vinyl (recension i Pitchfork) Som en del av Mergias comeback släpps också en serie remixer gjorda av bland annat Prins Thomas, Protect-U och El Guincho. Till Clandestino Festivals vinteredition kommer Hailu Mergia med två Berlinbaserade musiker, Tony Buck på trummor och Mike Majkowski på kontrabas.

Clandestino Festival vinterupplaga 7 december
Oceanen, Stigbergstorget 8, Göteborg | Öppnar 19.00 | Hela programmet | Biljetter

Orchestra of Spheres är ett utomjordiskt låtsas-etno-dansparty. Förbered dig på världsmusik från den elfte dimensionen med humorn som vapen, framförd på hemmabyggda instrument och med dadaistiska scenkostymer. Mitt under en evighetslång turné spelade bandet in sin senaste skiva under ett kort stopp i Italien: ”Vibration Animal Sex”, en samling explosiva spacevoodoo-orgier i tonform – eller som bandet själva beskriver sina italienska inspelningssessioner: ”futuristisk bunga-bunga-partymusik”.

Orchestra of Spheres startade 2009 i Wellington och byggde snabbt upp en hängiven lokal skara fans tack vare sina högenergiska liveuppträdanden. Musiken är häxbrygd bestående av Jemi Hemi Mandalas maskinliknande trumspel, Mos Iocos toxiska synthriff, intrikata basfigurer från EtonalE och psykedelisk kakburksgitarr som spelas av Baba Rossa. Sången framförs i form av hypnotiska ramsor. De senaste åren har kvartetten varit på turné nästan oavbrutet (bland annat spelade de på just Oceanen i Göteborg 2012) och har byggt upp en frenetisk scennärvaro och rytmisk exakthet. Orchestra of Spheres presenteras av Clandestino Festival i samarbete med Koloni.

Clandestino Festival vinterupplaga 7 december
Oceanen, Stigbergstorget 8, Göteborg | Öppnar 19.00 | Hela programmet | Biljetter

Black Dough blandar Peter Brötzman-artad skronkjazz med voodoorock och punk. I maskinrummet finns kontrabas och trummor, smattrande i allt högre växlar med cymbalerattacker och tritonusackord. En explosionsmotor som påminner om de sista skivorna med John Coltranes kvartett. Uppe i styrhytten finns Malin Wättrings barytonsax, många sjömil bort från pruttiga smoothjazzseglare skriker saxens rörblad ikapp med Miranda Bjerking Raeders stämband. I våras kom Göteborgskvartettens debut-EP ut och överrumplade både recensenter och oss på Clandestino Festival. Äntligen! Jazzpunk på den här nivån är vi inte bortskämda med.

Clandestino Festival vinterupplaga 7 december
Oceanen, Stigbergstorget 8, Göteborg | Öppnar 19.00 | Hela programmet | Biljetter

Lau Nau är finska Laura Naukkarinens artistnamn. Hon är en en musiker och konstnär som uppmärksammats internationellt för sina egensinniga och lågmälda kompositioner som framförs på allt från elgitarr och looppedal till vinglas och megafon. Psych-folk har stilen kallats, men det är omöjligt att genrebestämma det Lau Nau gör, en musik som är lika lekfullt enkel som den är originell. Hon sjunger för det mesta på finska men språket är underordnat en annan typ av poetisk kvalité som finns att hitta i hur hon tack vare loopar bygger lager på lager av sin lite viskande sopranstämma. Meridith Monk möter Neu! kanske man kunde säga, samtidigt som Lau Naus musik präglas av ett lugn som verkar kopplad till livet i ett knarrande torp någonstans på den finska landsbygden. För ett antal år sedan lämnade hon livet i Helsingfors konstnärskretsar för att hitta lugn och ro med familjen ute på landet, och Lau Nau fokuserar nu sin energi på att skriva ny musik (bland annat till stumfilmer och teaterföreställningar) och göra ljudinstallationer. Istället för omfattande turnéer satsar hon idag på noggrant utvalda spelningar.

Clandestino Festival vinterupplaga 7 december
Oceanen, Stigbergstorget 8, Göteborg | Öppnar 19.00 | Hela programmet | Biljetter

Elena Wolay ligger bakom Jazz Är Farligt, som är både en klubb ett management, fanzine och en skivetikett. Hon jobbar också med klubbar och livescener som Fredagar på Marie Laveau, Mother och Elena presenterar, Tantklubben, Cosmic Hysteria, Pådrag med flera. Sitt dj-set på Clandestino Festivals vinteredition förbereder hon genom att gräva djupt i sitt ljudarkiv efter östafrikansk groove, ritualer och bebop.

Clandestino Festival vinterupplaga 7 december
Oceanen, Stigbergstorget 8, Göteborg | Öppnar 19.00 | Hela programmet | Biljetter

Insekter, maneter, videoloopade danssteg… bara för att nämna några av de saker konstnärsgruppen Les Glaneuses har presenterat under årets Clandestino-festivaler. [Glaner] = plocka upp vad någon annan har lämnat efter sig. Inte sällan på ett reproducerat vetefält från 1857. Les Glaneuses plockar upp staden. Där är tillgången på material ett ständigt…myller, ett rus. Däri finner vi rum att låna och föra in i ett annat – för att sedan åter försätta i frihet. I takt försöker vi att hinna utan att skynda. All inclusive.