Ingen kan förneka att det i vår tid finns ett växande behov av att skydda det öppna samhället. Våldsamma terrorattacker från högerextremister och fanatiska jihadister har blivit allt vanligare erfarenheter också i Europa.

Allt från politiska sammanslutningar och tidningsredaktioner till konsertklubbar, flyktingförläggningar och till och med skolor i vår absoluta närhet har drabbats av fasansfulla angrepp.

På arabiska, som den talas i Syrien, finns det ett ord som ligger till grund för idén om det öppna samhället: meshwar. Det betyder att gå ut, att bli sedd och att ses. Men också att göra en resa.

Det är precis vad den 14e upplagan av Clandestino Festival handlar om. Vi skapar en resa som möjliggör möten mellan artister och publik i det offentliga. För att kulturmöten ska kunna fortskrida i det öppna samhället måste det öppna samhället vara öppet för alla, oavsett kulturell, religiös eller sexuell identitet.

Nytt för i år är att festivalen rör sig mellan stad och landsbygd under en och samma helg. Istället för att som tidigare år arrangera två festivaler vid två olika tidpunkter, arbetar vi nu med att skapa två kulturhändelser som hakar fast vid varandra i slutet av juli och som sprider ut sig under hela året.

Starten sker redan i den 28 januari då vi har finbesök från Kairos underjordiska chaabifront: Maurice Louca, The Dwarfs of East Agouza. Dessutom är Sublime Frequencies dj team på plats.

Det handlar alltså inte bara om att försvara det öppna samhället utan också om att skapa rum för en offentlighet som ännu inte är känd. Det är vad Clandestino betyder. Det är någonting som sker i lönndom, i det fördolda men som nu blommar ut i meshwar.