Det finns få band där medlemmar spelat i hardcore- och punksludgegrupper men också skolat sig till oudister hos mästare som Mehmet Bitmez och Naseer Shamma. Det finns också få band där medlemmar vid fem års ålder skrivit protestsånger till den första intifadan. Som dessutom femton år senare skrivit låtar mitt under den andra intifadans eldstrider – samtidigt som de drivit skivbolag, bokningsbolag och arbetat med licensfrågor. Det finns även få band som består av såväl experimentella Djs som klassiska musiker som figurerat i finrummen.

Men allt detta är beståndsdelar som bygger upp Alif. Med musiker från Irak, Egypten och Palestina räknas de som pionjärer inom arabisk underground. Khyam Allami (Ursa, Art of Burning Water, Knifeworld och Gales), Tamer Abu Ghazaleh (Kazamada), Maurice Louca (Bikya och Dwarfs of East Agouza) och Khaled Yassine (Anouar Brahem och Dwarfs of East Agouza) och Bashar Farran.

Det är ett intensivt sound som både kan vara djup tydlig bas, stenhårda trummor, en armada av rytm, drivande oud- och buzukiriff, draperat av orgel. Men det kan lika gärna vara vara spacefunk, svåra harmonier, alarmerande, oroligt, längtande och drömskt. Tillsammans med texter från såväl Tamer Abu Ghazaleh själv som från stora, erkända poeter som irakiske Sargon Boulus och palestinske Mahmoud Darwish.

Alif släppte 2014 sitt album Aynama-Rtama (Var än det faller) som producerats i samarbete med Ali Chant (PJ Harvey, Rokia Traoré, Yann Tiersen) och John Dent (Nick Drake, Bob Marley, Massive Attack, Nick Cave).