I Mueran Humanos musik finns tydliga ekon av tyskt progressivt 70-tal, av krautrock. Men medan grupper som Kraftwerk och Neu! handlade om en glänsande modernism där individen flyger fram på perfekta motorvägar, så bjuder den här duon snarare in oss till en rostig dystopi. Vi skumpar fram på en gropig, övergiven autobahn – en raksträcka bestående av trummaskin, synth och elbas. Som lyssnare får man ge sig till tåls om det är melodier man är ute efter, men visst finns de där, en bit in i låtarna: Syntetiskt vackra på ett sätt som också för tankarna till New York ca 1967-1977 och projekt som Silver Apples och Suicide.

Mueran Humanos består av Carmen Burguess (sång, trummaskin, synthar) och Tomas Nochteff (sång, bas, trummaskin). Första gången de träffades var i Buenos Aires, för över tio år sedan. Tomas Nochteff beskriver att han blev helt golvad när han en kväll såg ett nytt punkband spela på en klubb. Bandets keyboardist var en tonåring i vit klänning som enligt utsago ska ha betett sig som vore hon besatt av demoner på den lilla scenen. Bandet hette Mujercitas Terror, tjejen med häxdansen var Carmen Burguess och det skulle dröja fyra år och en flytt till Europa innan han fick starta ett eget band med henne. De bodde en tid i Barcelona, flyttade till Berlin där de började producera en brokig kombination av konst, fanzines och improviserad dronemusik. Namnet Mueran Humanos kom till av en slump när Tomas Nochteff skapade ett fanzine med collage av tidningsurklipp. Det kan tolkas på flera sätt, som ”dö, människor” eller ”låt den mänskliga delen av dig dö”. Eller, förvirrande nog, som ”dö innan du lämnar det mänskliga tillståndet”.

Snart började låtar ta form och 2011 släppte duon sitt debutalbumet och började bygga upp ett rykte som en minimalistisk, hård liveakt. På nya albumet ”Miseress”har de tagit varsamma steg mot ett mera melodiskt tonspråk, samtidigt som duon för första gången bjudit in en gitarrist att medverka: ingen mindre än Jochen Arbeit från det legendariska industribandet Einstürzende Neubauten.