Amazigh Kateb [Algeriet-Frankrike]
Ordet ”amazigh” betyder det fria folket på berbiska, något som kan tyckas motsägelsefullt med tanke på det förtryck berberna utsatts för genom historien. Kanske var det just därför Kateb Yacine valde detta namn till sin son. Kateb Yacine, alltså en av Nordafrikas mest kända och inflytelsefulla författare som hela sitt liv kämpade mot orättvisor och diskriminering av berber i Algeriet och gnawas (en folkstam från västra Sudan som på 1500-talet deporterades till Nordafrika av bland annat algeriska härskare).
Amazigh förklarar själv att han känner sig som den moderna tidens gnawa. Han immigrerade till Frankrike som sextonåring efter faderns dödsfall 1989 och kom där för att möta en djupt rotad främlingsfientlighet mot människor med nordafrikansk bakgrund. För att på sitt eget sätt motarbeta de politiska orättvisor som omgav den algeriske ynglingen startade han musikgruppen Gnawa Diffusion 1992 (som gästade Clandestino Festival 2005).
Ett år senare släppte de sitt första minialbum ”Légitime différence” som följdes av en omfattande turné i Frankrike. Gnawa Diffusion fick tack vare sin eklektiska ljudbild i kombination med vassa politiska budskap stort genomslag och kan ses som en av Frankrikes mest intressanta alternativa musikgrupper. 2007 inledde Amazigh Kateb sin solokarriär där han ville dyka djupt ner i sitt hjärta för att gräva efter de litterära skatter som hans far lämnat efter sig. Resultatet lät inte vänta på sig. Inom kort släppte han den första skivan ”Marchez Noir” (Walk Black). Amazigh beskriver albumet som ett manifest av kärlek, revolution, skratt, dans, svett och motstånd. Musiken beskriver han som något nytt: fokus på sång och text med utrymme för musikaliska pauser och egna tolkningar. En rik variation av chaabi, rai, gnawi, ragga, reggae, lokala rytmer med arabiska och turkiska influenser, uppblandat med rock, electronica och hiphop.
Drivkraften är att lyfta fram den rika kulturella tillgång som existerar i Algeriet och som innefattar något som Amazigh beskriver som den afrikanska dimensionen: ”För att försonas med den afrikanska dimensionen måste vi först bli försonade med de afrikaner vi plundrat, gnawas – de svarta i Maghreb. Deras kultur har haft styrkan att adoptera våra traditioner, vårt språk, vår religion”. Musikens själ är akustisk med Amar Chaoui på percussion, Mohamed Abdennour på mandolin, banjo och gitarr. Vid sidan av de musikaliska elementen finns ett djupare själsligt samband med minnet av Amazighs far som påverkat honom både som person och artist. Genom att ge sin fars texter nytt liv i sin egen musik har Kateb Yacine fötts på nytt: ”Jag drömmer inte längre om min far, han står vid min sida”.