Mutamassik [Castell’Azzara]
I sitt senaste album ”That Which Death Cannot Destroy” spelar Mutamassik musik från tusen gravar vars själar lever vidare som bedövande ekon. Till takter från avgrunden som är så brutna och direkta att de trasar sönder allt i sin väg. Med instrumentala inslag så våldsamma, råa och omedelbara att de känns rent av fysiska. Mutamassiks senaste album är bokstavligen framsvettat i en iskall grotta i Norditalienska bergen. Iförd luva och dubbla långkalsonger brottar hon liv i sin slitna och misshandlade teknologi, och sina instrument av hud, trä och metall. För Mutamassik innebär den musikaliska existensen en daglig kamp för att hålla kroppen och instrumenten varma, att skaffa det mest basala i form av ved, vatten och föda. ”That Which Death Cannot Destroy” ångar samtidigt av Mutamassiks translokala urbana existens på gatorna i New York och Kairo och generationer av migration, kolonisation, motstånd och överlevnad. Men som hon säger själv: ”Om du inte måste välja mellan att döda eller att dödas så är livet ganska OK.”
Frågan är inte vem Mutamassik har spelat med under sin tid som transnationell musikalisk aktivist, utan vem som har spelat med henne. Som musiker och producent har hon gett ut banbrytande album och EPs sedan 90talet, och hon har varit legendarisk turntablist DJ ännu längre. På Way Out West i fjol (för alla er som missade det) så massakrerade Mutamassik djalternativ och fick många hiphop-legender att framstå som skolgossar. Mutamassik hanterar skivspelarna som en virtuos hanterar sina instrument, med skillnaden att hon scratchar sina skivor som en världsvan styckare. Musiken kan beskrivas som en frontalkrock mellan Egyptiska och afroasiatiska Sa’aidi hardcore Baladi Breakbeats samtidigt som elektronisk hiphop/ hardstep/ junglist punk.
Med sina ”mestizo blood drums” lyckas hon både hypnotisera och väcka oss med en käftsmäll, alltid redo med ett uppkäftigt långfinger och en uppmaning om migrantens uppfinningsrikedom. Hon lever sitt liv och sin musik som en dansk skalle mot fattigdom och förtryck. Mutamassik blästrar oss med all denna kraft och har redan betalat dyrt i själens valuta. Ni förstår av vi är fans. Det är inte första gången vi bjuder henne till Göteborg. Och inte sista heller.