Etran de L’Aïr [SOLD OUT!]

Med repetitiva rytmer och slingriga gitarrer har ökenbluesen blivit ett älskat fenomen över snart sagt hela världen. Men jämfört med superstjärnor som Tinariwen och Ali Farka Touré framstår Etran de L’Aïr som det bångstyriga partygänget. Enligt egen utsago är detta familjekollektiv ett ”bröllopsband för folk utan pengar”. En lyssning på debutalbumet No. 1 bekräftar uttalandet: Tre gitarrister som alla verkar vilja spela distade solon samtidigt. Trummorna slamrar som en synkoperad vansinnesmaskin, medan sången låter sprucken och avlägsen. Ökenpunk kanske, eller ett Saharas Velvet Underground? När skivan spelades in, under bar himmel, utbröt en spontan fest, därav de applåder och entusiastiska tjut som hörs. Gruppen bildades i Agadez, huvudstad i Nigers Aïr-region, och en viktig korsväg för handelsresande i hundratals år. Det var 1995 och bandet var utrustade med bara en akustisk gitarr och en kalebass på vilken de trummade med en sandal. Elgitarrer och trummor tillkom snart, samtidigt som nya medlemmar introducerades i takt med att familjen växte.

BILJETTER