Tre kvinnor i vita klänningar och höga svarta astrakhanhattar i lammull. De sjunger i stämmor, hårda kvarts- och sekundintervaller som tvingar luften att darra i ovanliga mönster. Två av kvinnorna slår på trummor, den tredje hanterar en cello, ur vilken mörka molltoner skrapas fram. Jämte dem finns en man med skägg, dragspel och ibland trombon.

Den ukrainska gruppen DakhaBrakha håller det stramt och kärvt, med meditativa drones och en kolossal scennärvaro. DakhaBrakha betyder ”ge och ta” på en ukrainsk urgammal dialekt. Gruppen grundades på initiativ av den ryske regissören Vlad Troitsky, som en sorts husband till dennes avantgardeteater i Kiev.

DakhaBrakha ägnar sig åt berättelser, sånger och mikrotonala sångstilar som än idag lever på den ukrainska landsbygden och det är där de befinner sig musik-geografiskt. Under sina resor där har DakhaBrakha skapat en samling av fältinspelningar som utgör en viktig del av den musik de själva spelar: Dessa gamla klanger mixas med influenser från bulgarisk, arabisk och afrikansk musik.

DakhaBrakha har hyllats av internationell musikpress och bland annat utnämnts till ”Best Breakout” av Rolling Stone Magazine. Parallellt med sina egna konserter spelar de fortfarande i teatersammanhang, på Dakh-teatern i Kiev eller för en tid sedan som en del av en Shakespearetolkning på Barbican i London.