Clandestino Festival presenterar stolt en unik konsert där El Sistema möter tre av Sveriges intressantaste artister. Musikskolan El Sistema grundades i Venezuela för att lära barn och unga i fattiga områden spela klassisk musik. Sveriges första El Sistema-verksamhet startades 2010 i Hammarkullen genom ett samarbete mellan Angereds kulturskola och Göteborgs symfoniker på initiativ av stjärndirigenten Gustavo Dudamel. Idag finns El Sistema i stora delar av Sverige och världen, men det är just Angereds kulturskolas El Sistema-elever som utgör de båda orkestrarna i denna one-off konsert: Symfoniorkestern Los Angered och den hårt svängande Burnstein Orchestra. Sammanlagt ett femtiotal elever i åldrarna 9–19 kommer att dela scenen med El Perro del Mar, José González och Mariam The Believer, som väljer en serie guldkorn ur sina repertoarer.

Systrarna Melissa och Ophelia Hié växte upp i en familj av musiker. Av den äldre brodern och fadern lärde de sig tidigt behärska musik och dans från familjens gamla hemland Burkina Faso. Närmare bestämt musiken från Turkakulturen, en liten folkgrupp på runt 50.000. Allteftersom systrarna sökte sig fram som artister i hemstaden Bordeaux började deras tolkning av turka-musik färgas naturligt av urbana beats. Men bara som en krydda, hos Les Sœurs Hié är fokus på den tvåstämmiga sången och de polyrytmiska klangerna från djembetrummor och balafon – en sorts marimba med tusenåriga traditioner i västafrika. Där en marimba normalt består av trä och metall så används istället kalebasspumpor för att ge balafonen sin särskilda klang. Tonerna rinner som droppar av vatten i ett samspel så tight som kanske bara ett systerskap kan skapa.

Konserten äger rum på Världskulturmuséets takterass, fri entré med festivalpass eller Världskulturmuseets klubbkort. Ingen platsbokning, utan det är först till kvarn som gäller.

Jay Mitta är en av producenterna på det numera legendomsusade Sisso Studios i Dar es Salaam. Hans debutalbum Tatizo Pesa är släppt av Nyege Nyege Tapes från Uganda, en av världens hetaste labels för dansmusik just nu. Tack vare deras samlingsskiva Sounds of Sisso har även europeiska dansgolv börjat vibrera till singelirytmer. Hårt, trashigt och framför allt snabbt: Med tempon mellan 180–300 BPM är det svårt att komma på ett mer maxat sound. Musiken snickras ofta med hjälp av rudimentär programvara, vilket möjliggjort en boom av nyblivna producenter i Dar es- Salaams kåkstäder. Och på senare tid har singeli också tagit sig i den tanzaniska mainstreamkulturen, med både poppigare versioner som hörs på radio och råare varianter med rap istället för melodisk sång. Jay Mitta tillhör den senare kategorin.

Tunga hiphopbeats möter etnografiska ljudkollage hos DJ Raph, ett av de mest spännande nya namnen på Afrikas experimentella dansmusikscen. Debutalbumet Sacred Groves skapades under en vistelse vid universitet i tyska Bayreuth. Han lockades till den pittoreska bayerska staden av dess omfattande arkiv med fältinspelningar från kolonialtidens Afrika. Planen var att använda ljudfragment från det förflutna för skapa en sorts panafrikansk framtidsmusik, genom att klippa, klistra och loopa samman trumrytmer, blåsinstrument och rituell sång från hela kontinenten. Också brusigheten i de gamla fältinspelningarna blev till musikaliska element i DJ Raphs hypnotiska lapptäcke av klubbiga dansrytmer.

22-åriga Bad Gyals osannolika väg till världsdominans är minst sagt otippad: Alba Farelo, som hon heter egentligen, växte upp i Vilassar de Mar nära Barcelona. Hon hade just börjat på universitetet och jobbade extra på ett callcenter när livet förändrades på grund av en hastigt ihopslängd video, där hon tolkade Rihannas megahit Work på sin karakteristiska mix av engelska, spanska och katalanska. Miljontals visningar på YouTube ledde till att spansk radio plockade upp både den låten och flera av Bad Gyals egna. Med texter om sex och festande blev hennes melankoliska blandning av reggaeton, dancehall och trap ett soundtrack för en ny generation dans- och hångelsugna på den iberiska halvön, och snart världen. Hon släppte ett par mixtapes följt av första singeln Jacaranda som utsågs till årets bästa låt av Fact Magazine.

Tanzania står för en av Afrikas mest nyskapande scener inom elektronisk musik just nu. Jämte Jay Mitta (även han aktuell på årets upplaga av Clandestino Festival) är Bamba Pana en drivande kraft inom stadens hetaste kollektiv, Sisso Studios – och en av pionjärerna inom musikstilen Singeli, den elektroniska dansmusiken som dominerar östafrikanska dansgolv. Hans album Poaa (Nyege Nyege Tapes 2018) fick recensenter på bägge sidor Atlanten att gå i taket, musik för en ny sorts mänsklighet, menade en skribent. Tillsammans med MC:n Makaveli levererar Bamba Pana en av de mest högoktaniga varianter av Singali. De sylvassa synthattacker loopas i hyperfart medan digitala rytmer fräser fram –  kanske är det punk, spelad på rostiga framtidsmaskiner på en ångande bakgård i Dar es- Salaam och Göteborg.