Kategoriarkiv: Nyheter

test

Drömmen lever

En sak är säker. Vi kommer inte att göra Clandestino till evenemang på nätet. Vi kommer att göra vad vi kan för att bidra till dessa drömmar om möten mellan människor från olika kulturer. Vi vet att vi måste fortsätta, vad som än händer, så kommer tider då vikten av kulturutbyten är större än de skräckscenarier och domedagsprofetior som sprider sig inom vår världs stängda gränser.  

Den här dagen blev inte som vi tänkt oss. Ingen kunde föreställa sig när vi planerade att släppa hela vårt festivalprogram idag att världen skulle se ut som den gör nu.

Tanken var att vi skulle dela ut de första exemplaren av vår programtidning som precis har anlänt från tryckeriet och som nu sprids i en spökstad som ingen vet när den åter ska befolkas med ett kulturliv. 

Det handlar om ett stort uppbåd av internationella artister, konstnärer och författare från alla världsdelar. Det är resultatet av ett omfattande programarbete som vi ägnat oss åt under det senaste halvåret. 

Sedan raseras allt på några dagar, timmar, minuter – som för så många andra i vår omvärld. Visioner grusas i en värld som stänger gränser, stänger scener, stänger allt. 

Hur ska vi som arbetar för att öppna gränser, öppna scener och öppna världen göra nu? Vad ska vi säga om alla artister som vi bokat till Clandestino Festival 4-7 juni? 

Är det verkligen rimligt att hoppas att våra kongolesiska vänner Kokoko tar sig hit från Kinshasa i juni? Kommer queerstjärnorna Faka att lyckas flyga hit från Sydafrika? Kommer den nya hiphopkraften Delish De Goddess ställa in hela sin Europaturné i vår? Vad händer med lysande Sahra Halgan från Somaliland och hennes franska medmusiker? Hur hemskt är det inte om vi måste ställa in konserten med La Bruja de Texcoco efter allt arbete som vi gjort över WhatsApp med att få över hen från Mexiko?

Och hur blir det med den ghanesiske funkikonen Rob och ethiofranska uKanDanZ och Bamba Wassoulou Groove från Mali? Är det ens möjligt för dem att söka visum om ambassaderna är stängda?

Vad ska vi tänka om Kawabata Makoto från Japan, estniska Maarja Nuut och de nordiska akterna Kjorstads Brothers och Päivi Hirvonen som skulle uppträda tillsammans med årets co-curator, Sara Parkman

Kommer vi ens kunna arrangera konserter i Hagakyrkan med de svenska akterna Ultra SatanMaria W Horn, Shida Shahabi, Linnea Olsson och Ebo Krdum? Hur blir samtalet mellan K G Hammar och Johannes Anyuru? Vilka rekommendationer om social utglesning får vi från Folkhälsomyndigheten om några veckor? Hur göra med de konstnärer – Kitso Lelliott och Elyas Alavi – som skulle delta i lansering av Parse Journal: Art & Migration? Kommer den prisade brittiske poeten Roger Robinson att läsa dikter på Litteraturhuset? 

Frågorna är många. Ingen vet. Det är svårt för oss att acceptera den sanningen, ovissheten, som trots allt hopp, alla ljusglimtar, innebär att människor agerar som om det värsta kommer att hända. 

Men kanske borde vi inte göra det? Kanske borde vi, som alltid varit drömmare, vägra anpassa oss till den undergångskänsla som sprider sig som en löpeld genom världen? För vad är det som händer egentligen? Vet någon vad som händer? Vet någon om världen är förnuftig? Är det här historiska tillfället, i krisen, kanske början på någonting nytt, någonting ännu vackrare? Någonting som gör att vi kan fortsätta drömma om en mer solidarisk och öppnare värld?

Även om vi inte kan garantera att Clandestino Festival kommer att se ut som den brukar göra kommer vi att skapa någonting, det bästa vi kan, utifrån de förutsättningar vi har. Vem vet? Det blir kanske någonting extremt laddat. Redan nu kan vi föreställa oss den stämning som råder efter alla månader av social utglesning och distansering. Kanske ser vi en explosion av värme och tilltro som alltid följer ur isolering i juni?

Som de inbitna drömmare vi är kan vi inte annat än att fortsätta drömma.

test

Videopremiär för Sara Parkmans Vreden!


AB Hemska Ord har gjort sin första konst ihop. Låten ”Vreden” – från Parkmans senaste album Vesper som släpptes i november – har fått en smakfullt svenskfientlig video starring Sara Parkman, Stockholms och Göteborgs underjordiska queera artistelit samt Sveriges mest folkkära skådis: Lennart Jähkel.

AB Hemska Ord består av regissören Lasse Långström, filmaren Kim Ekberg och folkmusikern Sara Parkman. Tillsammans har de satt ihop en musikvideo som är som en dystopisk samt utopisk julkalender från 1992. En fyra minuters rysare som skildrar en snar framtid i 20-talet där en potentiell ohelig allians ingåtts, men där DIY-fantasin får segra.

Lasse Långström är en filmregissör som tillsammans med vänner gör medvetandehöjande homoerotik, anarkistmusikaler och ockult klasskampskomedi.

Kim Ekberg ärfödd i Krokek, uppvuxen i Visby. Auteur, filmarbetare och filmkritiker.

Sara Parkman är folkmusiker och kompositör. Född i Västernorrland

test

Alex Zhang Hungtai – Nytt datum

Den taiwanesisk-kanadensiske musikern och skådespelaren Alex Zhang Hungtai är något av en musikalisk kameleont: Under namnet Dirty Beaches kombinerade han dissonanta indie-love songs med pomadaglänsande rock ’n’ roll-estetik. Just när hypemaskinen satte igång på allvar kastade han av sig det skinnet och förvandlades till en sorts jazzmusiker under namnet Last Lizard. Och därefter syntes han med dronetrion Love Theme – och i ett fiktivt husband i den andra inkarnationen av David Lynchs tv-serie Twin Peaks. Någonstans längs vägen började han spela saxofon, övade under fyra år och skrev musik på det nya instrumentet som han kallar ”misslyckad”, i den bemärkelsen att den inte lever upp till andras och egna förväntningar. Gradvis växte en ny idé fram: Att göra sig fri från begränsningarna som finns i allas våra egna narrativ om vem vi är och vad vi gör – och i hans fall vilken sorts musiker han var. Genom att sampla, EQ:a och sträcka ut ljudvågorna från saxofonen skapade Alex Zhang Hungtai en labyrint av mysteriösa men inbjudande ljud som bildade albumet Divine Weight. Låtarna kan beskrivas som hörbara skulpturer som han mejslar fram ur några få block av ljud: Stora svall av körer, blåsinstrument och kyrkorglar. Biljetter.

Uppdatering 11 mars::

Alex Zhang Hungtai (Dirty Beaches) skjuter upp turné och Sverigespelning – ”ge en hjälpande hand om du bevittnar fördomar och rasism i form av verbala eller fysiska påhopp som sporrats av coronaviruset”


Inför den 18:e upplagan av Clandestino Festival i sommar har arrangörerna presenterat en konsertserie under våren. Nu meddelar en av akterna, den taiwanesisk-kanadensiske Alex Zhang Hungtai – som också släppt hyllad musik under namnet Dirty Beaches – att han senarelägger sin vårturné till hösten med anledning av rådande omständigheter kring COVID-19. Därmed ställer han också in sin kommande spelning den 1 april på Club Clandestino i Göteborg. I en kommentar uppmanar han folk att ”ge en hjälpande hand om du bevittnar fördomar och rasism i form av verbala eller fysiska påhopp som sporrats av coronaviruset”.


Dear friends in Europe,
After consulting many friends in the EU, due to the coronavirus situation and the fear of unaffordable testing, potential quarantine hospital bills here in the US, I’ve decided to postpone the tour. Once everything is back to normal I hope to make it out to Europe again. Please be safe, and remember to extend a helping hand if you see any verbal or physical abuse against people in public due to the racism incited by the virus. In times like this, our humanity is being put to the test on full display.
Love, Alex

test

Vanligt Folk – inställd, nytt datum kommer

De ville göra tung och svängig Electronic Body Music à la D.A.F., men något gick snett. Visst, där finns de primitiva synthljuden och trummorna i stenhårda marschrytmer. Men samtidigt är göteborgstrion Vanligt Folk så utomordentligt skruvad att de blir mycket mer än en nostalgitripp för svartklädda synthare. Influenser från dancehall och dub möter punkigt kaos och en trummis som smattrar loss frenetiskt, stundtals med både skor och huvud istället för stockar. Teman som nationalism, rasism och hambons betydelse för 1900-talets svenska arbetarklass kan skönjas i texter som är lika bisarra som briljanta – som en feberinducerad mardröm i en Roy Andersson-film. Under våren släpper Vanligt Folk nya albumet Allt E’nte, en skiva som gruppen ser som ett svar till kravet på politisering av musikaliskt uttryck: ”Vår förhoppning är att Allt E’nte är lika inaktuell om 200 år som den är idag”. Biljetter.

test

Onipa – nytt datum kommer

Onipa betyder ”människa” på akan, ett språk som talas av ashantifolket i Västafrika. Projektet föddes ur ett långtida samarbete mellan två musiker: Den ene kallar sig K.O.G.: En låtskrivare, sångare och virtuos på allt från djembetrumma till perkussiv lunchbricka. Han föddes i Ghana men är baserad i Sheffield, där han uppträder i otaliga projekt inom house, afrobeats och dancehall. Den andre är Tom Excell, brittisk gitarrist, producent och låtskrivare även känd från soul/jazz/afrobeatpionjärerna Nubiyan Twist – och samarbeten med sina musikaliska hjältar Mulatu Astatke och Tony Allen. Tillsammans har de spelat in en handfull EP:s som Onipa: Bubblande afrofuturistiska rytmer med magiska soukous- och hi lifegitarrer, såväl som influenser från maliblues, sydafrikansk townshipmusik, ragga, dancehall, Oumou Sangare, Konono No.1, Kokoko, Flying Lotus, Ebo Taylor, William Onyeabor och många fler av våra favoriter. We Be No Machine heter debutalbumet som släpps under våren. Biljetter.

test

Lea Bertucci – inställd

Den amerikanska kompositören och artisten Lea Bertuccis verk beskriver förhållanden mellan akustiska fenomen och biologisk resonans. Förutom att spela altsaxofon och basklarinet bygger hon ofta sina verk med hjälp av flerkanaliga högtalaruppsättningar, elektroakustisk feedback, utökad instrumental teknik och bandcollage.

Hennes musik finns utgiven på ett antal solo- och samarbetsreleaser på oberoende etiketter, och hon har även gjort ett beställningsverk för ensemblen Tigue och givit ut The Tonebook, en bok med grafiska partitur. Hennes senaste skiva Metal Aether (2018) spelades delvis  in i en tidigare militärbas i franska Le Havre. Här utforskar Lea Bertucci sitt starka intresse för akustikens natur och den harmoniska ackumuleringen av ljud, genom att skapa pulserande minimalistiska ljudmönster, transcendenta drones och högfrekventa skrik på blåsinstrument, som sköljer över rummet i vågor av övertoner, mikrotonalitet och psykoakustiska effekter. Biljetter

test

test

SARA PARKMAN – ÅRETS CO-CURATOR

Sara Parkman är ny curator för Clandestino Festival 4-7 juni 2020

Inför den 18:e upplagan av Clandestino Festival som äger rum i Göteborg 4-7 juni 2020 har Sara Parkman anlitats som årets co-curator. Hon tar därmed över stafettpinnen som innehafts av artister som José Gonzáléz, Wildbirds & Peacedrums, El Perro del Mar, Mariam The Believer de senaste åren. Tillsammans med grundaren Aleksander Motturi och det övriga teamet kommer hon att välja ut och presentera det urval artister som uppträder på festivalen i sommar. 

Årets upplaga flyttar in på Folkteaterns stora scen i Göteborg. Bland övriga scener finns Oceanen och Hagakyrkan i Göteborg. 

Dessutom utvidgas det samarbete som Clandestino Festival inledde med Fasching i Stockholm i fjol. Ett program med några av festivalens guldkorn från förr och nu presenteras över den fyra dagar långa festivalhelgen. Detta innebär att det är möjligt för Stockholmspubliken att få del av världsnamn som bokats till Clandestino i juni. 

Utöver själva festivalen arrangerar Clandestino en unik serie konserter under våren med underjordiska världsstjärnor som Nahawa Doumbia (12 feb), Lula Pena (25 mars), Alex Zhang Huntai (1 april) och Juana Molina (11 april). Dessutom medverkar Vanligt Folk och Siri Karlsson som båda är albumaktuella. Festivalpass släpps på julafton, den 24 december, via festivalens nya hemsida.

test

Lula Pena – nytt datum

Hon har hyllats av storheter som Caetano Veloso, och vissa beskriver hennes röst som en kvinnlig version av av Leonard Cohen eller Tom Waits. Fransk chanson, bossanova och grekisk folkmusik hörs som färgningar i Lula Penas musik, men i grunden finns den portugisiska fadon: Sånger om saknad och längtan, som en gång sjöngs av sjömän långt borta i det portugisiska imperiets utkanter. Fado handlar om att vara i rörelse och har alltid varit en musikstil i förändring. I Lula Penas finkänsliga tolkningar delar den rum med medeltida trubadurer, surrealistisk poesi och soundtracket från The Twilight Zone. På senaste albumet Archivo Pittoresco tonsätter hon dikter av Manos Hadjidakis, Violeta Parra med flera. Med djup röst och originellt gitarrspel (lika mycket trummande på lådan som knäppande på strängarna ibland) skapar Lula Pena en helt egen stil, både lågmäld och intensiv. Hon har själv kallat det musikalisk akupunktur: Det handlar inte så mycket om berättelser som att trycka på vissa känsliga punkter hos publiken. Biljetter.