DJ Ripley

Det är en gammal tradition inom jamaicansk musik att b-sidan på singlar utgörs av instrumentalversioner av a-sidan. Det här är inte en följd av brist på material att fylla utrymmet med: tanken med det som ofta kallas ”version” eller ”riddim” är att andra ska kunna använda dessa instrumentala mixar till att lägga på sin egen sång. Ofta blir det helt andra låtar, som sprids vidare och det är lätt hänt att man tappar kollen på vem som egentligen gjorde originalet till en riddim.

Man kan kalla det för ett interaktivt sätt att skapa musik, eller säga att det här förhållningssättet till skapandeprocessen idag känns igen från open source-rörelser och andra remixorienterade kulturyttringar. Ett soundsystem utgörs inte bara av skivspelare och högtalare, det består också av DJ:n som muterar och manipulerar rytmerna. Och av människorna det samlar och den musik de gemensamt dansar till och blir en del av.

Det här sättet att förhålla sig till musik frontalkrockar med den dominerande uppfattningen om upphovsrätt och skyddet av immateriella rättigheter.

Mitt i kollisionen mellan kollaborativ kreativitet och fyrkantig lagstiftning lever DJ Ripley (Larisa Mann) ett dubbelliv där hon angriper problemet från två olika håll: Dagtid är hon journalist och forskare med fokus på upphovsrätt, på kvällarna är hon en internationellt hyllad DJ som uppträder jämte storheter som Dizzee Rascal, The Bug och Flying Lotus. Oavsett vilket så står hon alltid med minst en fot i den jamaikanska musiktraditionen. I sin forskning har hon tittat på Jamaika som ett motexempel mot det upphovsrättsorganisationer som till exempel Stim säger, att en skyddad upphovsrätt är ett måste för ett kreativt musikklimat. En explosion av musik ägde rum på den karibiska ön under 70- och 80-talet utan att det existerade någon fungerande copyrightlagstiftning. ”Som DJ kände jag tidigt att allt jag höll på med och tyckte om verkade gå stick i stäv mot vad lagen sa. Den kändes orimlig och gjorde det framförallt svårare att samarbeta med folk”, sa DJ Ripley i en intervju med Fader magazine.

Hur teoretiskt och torrt det än må låta med lagtexter och copyright så är Ripley rena motsatsen vid skivspelarna: räkna med fullkomlig danskalabalik – så lär nämligen resultatet sett ut när hon spelat i udda miljöer som till exempel en underjordisk toalett i östra London, en ombyggd fiskebåt i Rostocks hamn, ett kontorskomplex i Riga eller en helt vanlig nattklubb i Oakland. Det är feta baktakter och djup bas av såväl nyare märke som rispig reggae ända tillbaka till rötterna och rocksteadyn.

DJ Ripley är baserad i Brooklyn efter att tillbringat tid i Kalifornien, Australien och Jamaika. Hon har samarbetat med ett afghanskt kvinnoförbund, med Creative Commons och Electronic Frontier Foundation. Hennes mission är att få dig att dansa men också att ställa frågor om var musiken egentligen uppstår, vem som äger den och vilket ansvar de som skapar vår teknologi har för att definiera hur vi interagerar med kulturen omkring oss.

Hon kommer delta med både ett DJ-set och en föreläsning på Clandestino Festival: den senare fokuserar på kulturella gemensakaper i exil, och den kamp mot de dominerande krafterna som kan pågå där, men ofta förbises då de tolkas utifrån lagar om ägarskap. Vad kan vi lära oss av husockupantrörelser, jamaicansk gatudans och Occupy-rörelsen?