Fenster

Tysk-amerikanska Fenster kallar sitt debutalbum för ”Bones” – ett passande namn på en samling avskalade popskelett. Melodiöst och tillgängligt på ett nästan mainstreamartat sätt, men samtidigt dekonstruerat, befriat från klichéer och desperat hit-jakt. Allt som hörs verkar genomtänkt och cirkulerar i en av naturen nödvändig omloppsbana genom den ödsliga ljudrymden. Gitarrer svävar i högt tonläge och målar pointilistiska mönster som låter som stjärnbilder i främmande avlägsna popgalaxer någonstans på natthimlen. Det sköljer in vågor av brus och vad som låter som tyska radiosändningar på kortvåg. En circuit-bendad synt ger ifrån sig mystiskt deformerade läten. Stämningen i Fensters musik spretar mellan dream pop och band som Arcade Fire, medan det lågmält fokuserade framförandet samtidigt för tankarna till Nick Drakes finaste ögonblick.

Fenster bildades i Berlin av Jonathan Jarzyna, uppvuxen i staden; och JJ Weihl, som kommit dit från New York. De möttes på en balkong sent en natt, började jamma fram lite idéer på gitarr och bas. Rätt vad det var hade ett band bildats. För att försörja sig spelade de Johnny Cash och Buddy Hollycovers på pubar och gator: Egna låtar började ta form och snart låste de in sig i en källare med producenten Tadklimp och spelade vad som skulle bli debutalbumet. Under sessionerna fick basvibrationerna en glasskiva att lossna ur fönsterkarmen och falla i huvudet på JJ Weihl – om det var ett omen eller en välsignelse låter hon vara osagt.

Processen var lekfull: smällande dörrar och stadsljud användes som rytminstrument. Och i duetterna (som i sin minimalistiska finkänslighet oundvikligt för tankarna till The XX) har de båda bandmedlemmarna för vana att kasta om stämmorna: Jonathan sjunger de höga stämmorna och JJ de låga – ett busenkelt grepp för att leka med den klassiska boy-girl-croonertraditionen.